Något som jag har funderat på nu ett tag.....detta är mina tankar och ingen fakta bakom alls utan bara hur jag känner med detta problem

När man går ner snabbt som vi gör med denna Gastric bypass operation så hinner inte hjärnan med alls...Tar lång tid innan vi ser oss i spegeln och förstår att vi blir smalare och smalare...

Vi ser oss själva som överviktiga eftersom vi varit det i vissa fall hela livet.

Jag har haft/har stora problem med detta och måste nästan jämföra med bilder för att de mina minus 43,5 kg

Klart jag känner det i kroppen att jag blivit så lätt,och att allting går lättare..men min hjärna förstår inte det..ser inte heller utan jag tycker fortfarande att jag är tjock....

Många i min omgivning frågar om jag verkligen ska gå ner mera i vikt för nu är jag ju inte tjock längre...Jag hajar till och tänker...Ser de inte att jag är tjock osv...

När någon ger mig en komplimang så kommer jag ofta med någon undanflyft om  vad som helst..svårt att ta en komplimang för det fick man sällan förr.....

Jag lär mig varje dag

Nu kommer jag till vad jag tänkt på ett tag eftersom detta med hjärna inte hinner med...

Det är inte konstigt att sjukdomen anorexian kommer till....

Hjärna spelar oss stora spratt och för en tjej eller kille som börjar med att tycka att sin kropp är tjock,börjar att banta snabbt och tappat många snabba kilon först..Hjärnan hinner inte med och komplimangerna flödar i början hur duktig man är osv...Man fortsätter för man är så tjock...Kilorna springer i väg och vågen går upp pch ned eftersom kroppen sparar ibland..Förstår inte heller hjärnan och de börjar träna mera och äta mindre...Svälten sätter in och kroppen spar och spar...men det förstår inte hjärna än utan man är bara tjock,tjock..!!

Till slut orkar inte kroppen spara mera utan man går ner sjukligt mycket .

Nu pratar jag om att dessa tjejer och killar har inte 43 kilo att gå ner utan från början kanske inte ens är i övervikt skalan utan kanske skulle behöva träna lite extra och äta mera rätt så skulle de må bättre men de tar genvägar till vad de tror är lycka...

Snabb bantning med extrem träning som pumpar ut kroppen totalt och närings brist gör oss knasiga i vårt tänk och de bara fortsätter och ser inte i spegeln, eller när familj,vänner börjar larma om att det gått för långt...

DÅ har sjukdomen fått ett fäste och till och med nu ser inte hjärnan detta och bara skriker efter föda...

Men personen skriker bara efter hur dåligt den mår och ser inte längre klart...

Jag säger till mig själv varje dag i spegeln att jag är snygg och tittar på mina bilder för att hjärna ska hinna med...

Jag känner att ibland blir man super deppig för att hjärna spelar oss våra spratt..Den får ju inte den näring den ska ha.

Jag är inte tjock längre...

Jag är överviktig men hellre det än att tappa fotfästet till sjukdomens värld...

Titta runt er i er värld...Finns det någon tjej eller kille som börjar tappa fotfästet..Pratar ovanligt mycket om mat..de blir specialister på matlära och kalorier...Extrem träning...

Trötta...Livlösa och ingenting är roligt..drar sig undan familj, vänner...och tappar snabbt vikt....

Prata så fall med vänner..familj...gå in och hjälp till.....

Detta var lite om mina tankar runt denna helvets sjukdom som många flera ungdomar idag får pga vårt samhälle som gör att vi ska vara så perfekta...

Hur känner ni andra som gjort denna operationen..Hinner ni med??

Finns det någon där ute som fortsatt för långt??

Hurt tänker ni ?

Jag kommer aldrig ångra min operation..den är värd allting för mig och jag mår mycket bra om jag jämför hur jag mådde förut men den får mig att tänka till hur andra har det...Och denna gången kom jag till dessa utsatta personer som lider i massor av sin sjukdom

Många kramizar till er som kämpar..Kämpa vidare mot ett friskt och hälsosamt liv

Kramizar

Hea

Nu när jag räknade ut på min ticker och skrev in i vitdagboken ser jag att för att komma till normal viktig är det under 10 kg kvar...

wow..Jag minns min lycka när jag tappat 10 kg och nu har jag tappat 43,5 kg och har inte långt kvar till mål...

43,5 kg...Det är ju enorma siffror...Jag kan inte ens fatta det....

Har ni som tappat vikt någongång vägt upp någonting som vikten ni tappat och kännt på det??

Jag funderar på att leta upp någonting så man känner faktan ....

Jag kommer aldrig ångra min gastric bypass operation, mitt verktyg till ett bättre liv...

Visst sliter vi, kämpar med kost omläggning och träning för som sagt det är bara ett verktyg och skulle vi trigga tarmen att äta för mycket fett och socker skulle det snart bli lätt att börja vandra uppåt igen...

Vi har ju inte operarat hjärnan och vanor är svårt att släppa,det vet alla som ska bryta någon..Man får kämpa hela tiden och det måste även vi göra...

Vi blir inte hungriga...Men sugen finns där...och jag skulle kunna börja lätt småäta igen och till slut blir det större och större måltider men sämre och sämre mat om jag inte lär mig och kämpar med maten

Jag äter ju inte alls som förr....

Förut var det gratänger..såser...dressingar...pasta ,potatis i alla former....Vitt ris...i överflöd..Allting flöt runt i smör och grädde...Och det skulle vara MYCKET...

Jag kunde laga mat för ett helt regemente och sedan små äta senare på kvällen när andra somnat...

SJUKT !!

Idag äter jag mera lätt mat...mycket grönsaker... frukter...kyckling..skaldjur...fileér av alla slag..kalkon...fisk..Ja i massor....Dressing, såser ..visst 1 msk kanske åt gången..

Nästan inga kolhydrater alls i min kost..en macka kanske..eller 1 dl pasta max till middag...

Jag mår så mycket bättre av denna kosten och även de andra i familjen mår bättre utan allt det andra skiten..

Ibland unnar vi oss lite av skiten men inte för ofta och ingen saknar den maten

Ikväll blir det tex tacos....men inga bröd för mig...jo,3-4 chips bara

Lägg alla gottighter i ett stort isbergssallads blad i stället...och NJUT av fräschheten istället för att bli så där degit mätt !!

Ha en underbar fredag alla där ute

Fånga din dag och njut i massor av helgen 

Kramizar

Hea

Liten påminnelse till ni som inte kommit in med resultat..!!!

Jag sammanställer i eftermiddag och det är ganska många som inte hört av sig

Heja Heja nu...komigen..pepp i massor !!

Kramizar

Hea

Oj så nervös jag var när jag kom in till skolan...Släpade fötterna upp för trapppen till salen vi brukar vara i

Där stod han...Min dejt för kvällen....Ser mycket bra ut faktiskt...MEN är engelsklärare....Hmmmm

Jag sa att nu var stunden kommen och att jag höll på att dö, kräkas osv...han bara ler och säger som alla..att detta kommer gå bra...

Jag började och fortsatte och fortsatte..lite stakningar..fortsatte...hmmmmmmm...fortsatte och vips...ANDAS !!!!

Klar....Det var som att vinna på lotto ...

Vi började prata om Charles Dickens och hans verk...och allt annat och sedan hur slutprovet kommer se ut och vad jag ska träna på som tips då jag kommer få svårt på hörövningen...

Till slut hade det gått nästan 40 minuter....

Vilken dejt va !!!???

Sedan ger jag mig ut i bilen..magen är som en spärrbalong

Kör mot Maxi då jag behöver handla lite.....Inser på parkeringen att jag glömde fråga

Klarade jag mig ??

Blev jag godkänd??

Så kan en hemsk dejt bli till en good dejt...med en lärare..haha

Jag fic sända iväg nu ett mejl för att höra om jag klarade testet:)

Nu ska jag njuta av kvällen i bara lugn och ro för att fortsätta pluggandet i morgonen igen.

Var det hemskt..Ja..men jag fixade det...

Man fixar alltid mera än vad man tror..Människan är en fantastisk varelse och vad vi kan utmana oss i massor och man inser sedan var starka vi är, inte bara fyskiskt och psykiskt !!

Kramizar i massor

Hea

ÅNGEST

KALLSVETTIG

ILLA MÅENDE

YRSEL

MAGONT

fY FAN säger jag bara om dagens framträdande i engelska....

Jag är en pratkvarn..vet alla om som känner mig..

Men nu är jag STUM....

usch vad jag hatar detta med att på engelska prata om en klassisk författare

Jag skulle hellre ha en stor förläsning om vad som på svenska..bara det är ett ämne som jag känner mig trygg i.....Och på SVENSKA !!!

1 timme kvar tills jag måste köra...

Jag övade lite på Jonna och det tog ca 8 minuter..det är  3 st A4 sidor med stödord..fattar ni hur mycket jag ska komma ihåg...bläääääää

Ja ja..sista stunden kommen...vad önskar jag mig om jag överlever....

EN skön HELG med familjen:)

Kramizar

Hea

Så fel allting kan bli på en morgonen..Jag och Alwin låg och myste i sängen strax  efter kl 6 och efter ett tag hörs ett stort FAN nerifrån....

Kewin är arg som ett bi och jag far upp och kollar vad som händer....

Tappat sin plånbok..inga pengar där men busskortet så han kan åka till skolan

I en ADHD värld blir nu detta kaos ska jag säga...Det blir det i vem som helsts värld men här kan det inte ens tänkas nu....

Jag hjälper till och letar i rummet,han kstar runt sakerna fly förbannad..då på sig själv eftersom han är så jävla kass att han tappar plånboken..skriker han

Jag försöker att lugna ner honom och säger att jag kör honom till skolan...att vi ska ringa hallandstrafiken och kolla om det är någon snäll person som lämnat in plånboken då vi nu tror att han tappade den på bussen...

Han hade den i bakficken och där glider den ju lätt ur när ungdomen har byxorna på trekvart som de har i dag...

ALDRIG i livet du ska köra mig..Jag ska med bussen skriker han...

Om du kör mig missar jag 1/2 timme då är hela dagen förstörd !!

Men vi måste ju fylla på ditt andra busskort med pengar så länge i stan och de öppnar inte förrän kl 8 och då fixar vi det innan jag ska till jobbet....

NEJ NEJ....Jag ska till skolan nu....!!!!

Jag sticker till bussen och frågar om jag får åka med ändå.....

Men hallå....du kommer ju inte hem kanske...Du har ingen mobil..Jag får inte tag i dej....

Då får jag väl gå hem....skriker han..flyger ut ur huset mot bussen !!

Han har nu 2 mil hem i eftermiddag om chaffören låter han följa med ändå....

För inte är de så snälla i eftermiddag.....

Phuuuuuuu så jobbigt det blir för honom....

Vad kan jag göra...jo,ringa bussbolaget nu kl 8...och hoppas plånboken är där..hämta den och köra den till skolan...

Det var vår morgon...Tänk som det kan bli ibland när förtvivlan sätter in

Om jag ändå fått köra honom och vi kunde fylla på det andra kortet så länge...Men NEJ...

Ha en underbar dag..Håll i era plånböcker..

Njut av dagen

Och idag kl 18 TÄNK på mig för då ska jag redovisa mitt jävla Charles Dickens i engelskan...Jag kunde inte ens plugga igår..Får ont i magen bara jag tänker på det...

Det får bli som det blir...kan inte göra mera !!

Kramizar

Hea