Tyvärr är det så och jag minns med fasa hur dåligt jag mådde under alla år som tjock och fet. Självförtroendet var längst ner i botten. Tyckte jag inte var värd något alls. Jag kunde ingenting och jag som hoppade av gymnasiet,blev mamma tidigt åt två barn och hade ingen utbildning eller jobb. Vem ville söka jobb som inte ens kunde vara med folk...jag var misstäksam mot alla då jag aldrig kunde ta in att de ville vara min vän...Att jag betydde något. Hur kunde jag göra det som var så tråkigt,tjock och ful.

Gamla bilder från 2006

2013

Jag kan inte ens med ord beskriva mitt mående i kroppen..jag orkade ingenting om jag jämför mot nu. Jag satte alltid på ett leende för att så skulle det vara.

Jag är känd för att alltid vara glad...skrattar ofta och mycket. Känd för att prata mycket. Förr var det av osäkerhet och kanske om jag pratade så slutade folk titta på kroppen och lyssnade bara istället...Kanske om jag skrattade och var glad så skulle folk inte tycka synd om mig...

IDAG skrattar jag gärna och pratar lika mycket..haha...

MEN inte för jag har ett dåligt självförtroende utan för jag vet att jag kan och ta plats. Det jag har att säga har någon betydelse kanske för någon och idag brinner jag för hälsa och välmående. Jag brinner för att genomföra mina studier på högskolan och bli förskollärare...

KAN DU fatta!!

JAG högskola....Säg det till mig när jag var 17-25 år..haha

Ungdomen som hade som mål när jag flyttade hemifrån (17 år) att skolka och käka makaroner...Struntade fullt i skolan och hoppade av...hela min ungdomstid strulade massor och jag är faktiskt glad över att finnas idag då många av mina gamla vänner är kriminella, tar droger. TACK Patrik för jag träffade dig och som tog bort mig från gatan och vissa vänner! 

Jag var det där hemska barnet  i tonåren som inte lyssnade alls utan kom och gick som jag ville. Inte konstigt att jag mådde skit och varför då?

Kanske har något med att att min älskade mamma lämnade mig i en hjärtinfart  efter år av hjärt och kärlkram när jag var bara 10 år och någon pappa har jag inte...bara på papper.....Så är nog fallet....

Jag önskar inte ens min värsta fiende att vara utan sina föräldrar (om det är bra föräldrar vill säga)

Jag flyttade till min moster och hennes familj och där har jag växt upp i några år men pga jag strulade mest flyttade jag till eget boende året jag skulle fylla 18 år. Jag är så tacksam att jag fått bo där och jag älskar min familj men alla vill ju ha sin mamma. Önskar och tror hon ser nu vad jag gör...

Jag tog den längre vägen till framgång...Jag gick på komvux till slut och fixade betygen och fick en barn och fritids utbildning. Flyttade sedan ner till Halland och nu bor jag i hus med sambo och har 3 underbara barn på snart 24,19 och 6 blir de  i år...wow så gammal jag kände mig nu då..haha 

Min gastric bypass har räddat mitt liv....Jag kom tillbaka till ett liv och slutade leva som ett spöke som helst bara ville dö.

Jag njuter av skolan,livet,familjen och vänner. Några har försvunnit ur mitt liv,några har tillkommit. Jag älskar att kunna hjälpa barn som är av behov av lite extra stöd. Jag känner för dem och vet ju själv att det är inte lätt att kunna säga vad/hur man känner och varför blir det så fel ibland. Ungdomar som kommit på glid skulle jag vilja göra mera för och kanske en dag när alla mina barn är stora kan jag vara ett ännu större stöd för dem i mitt hem. ALLA behöver en MAMMA och jag har en stor famn nu för tiden

JAG ÄR LYCKLIG IDAG!

Det var lite av tankar som flög upp när jag såg dessa hemska gamla bilderna...

Kram på er