Jag ska berätta lite om hur min operation gick till och hur jag upplevde min sistuation

Eftersom jag hade varit nere i Lund den 21 oktober och fått klarhet att jag om 20 dagar skulle få genomgå min opertion gick livet i en rush kände jag.

2,8 kilo var jag tvungen att gå ner och skulle detbli en felmarginal på 0,1 så skulle man få åka hem och få skjuta upp sin operation

Det vill ju ingen så det var modifast inköpt från apoteket som gällde. Jag valde ändå att äta med min familj till en början 1 mål,huvudmiddagen om dagen. Jag tappade mina kilon men tisdagen när vi skulle åka ner var man helt uppochnervänd,rädd....tänk om deras våg väger fel gentemot min?

På eftermiddagen när jag kom fram checkade jag in på B&B(bed and breakfast) där jag tillbringade min kväll förutom att jag gick upp på avd en sväng och tog ett blodprov ifall jag skulle behöva blod under/efter operation.Jag frågade även då om jag kunde få väga mig så man fick sova skönt sista natten.

Jippi....Jag hade förlorat de kilon och lite till,tur,tur,och mycket skönt.

Sedan innan jag skulle sova fick jag ångest igen,man skulle ta en spruta...på sig själv...hur skall det gå till?

Pratade med en vän innan,men sen tänkte jag det är bara att få det gjort....Det kändes ingenting,nu vet jag hur diabetiker har det...Denna spruta är till för att man inte skall få blodproppar och man fortsätter ta den i sammanlagt 10 dagar.

På Morgonen gick jag upp till avd vid kl 8:00. Jag fick en information att jag skulle nog inte hinna tas till operation förrän efter lunch,jippi tänker man. Nu ska man ligga här och våndas också. Det kom in en annan tjej också och hon stod som sist i kön för denna dag,vi var totalt 6 stycken att operara denna dag.

Vi fick snygga rockar,liten nål i armen,sedan var det bara att invänta....efter lunch.

Kirurgen kom en sväng och så även narkosen för att vara säker på att man ville detta,och pratade lite om allt runt omkring och vad de skulle göra.

Jag gick ner själv tillsammans med en sköterska och de förberedde mig på bordet,snygga strumpor fick man..haha....sedan sa de att jag skulle börja räkna baklänges från 10,9,8,7 osv

Jag kom inte långt ska jag säga,kommer inte ihåg nåt alls förrän jag vaknar efter operation och de ska släpa upp mig.

Så att man inte skall få proppar (likt alla operationer) så ska man upp på benen och gå varje timme en sväng

Jag mådde pyton,drogad in till fingerspetsen och måste upp...ja,vad tänker man..Är ni inte riktigt kloka eller------Men de gav sig inte och detta visste jag för de var mycket viktigt sa de i Lund när jag var på min undersökning.

Upp i korridoren,och rent ut sagt mådde skit. Fick springa på toan för man skulle inte kunna kräkas,jag kunde!!

Det lilla vatten jag äntligen fått i mig kom upp lika snabbt igen.

Till slut kom jag på att inga mera mofinpreparat för mig,för jag blir lätt illamående. Svårt med bil,buss,karusell=aldrig i livet,och visste att detta skulle bli jobbigt efter operationen.

Operationen gjorde man genom 5 st titthål på magen och man häftade ihop såren med så kallade aggrffer(tror det stavas så)

Senare på kvällen blev allting mycket bättre och bara natten gick och på morgonen var man som en nyare människa om man jämför gårdagen.

Lite fil på morgon,skulle minst ta 30 minuter,men oj så svårt att äta. Man fick ta det jätte sakta och det tog nog minst 45 minuter.

Dietisten var inne och berätta om vad som var extra viktigt när det gäller vår föda framåt,särskillt nu de första veckorna då de första 2 veckorna består av bara flytande föda och efter det skall jag äta puré liknade mat i 3 veckor,för att sedan övergå till fastare mat.

Läkaren kom efter våran härliga varma soppa vi fick,en hel dl skulle vi äta men kändes som minst en liter. Oj så mätt man var.

Läkaren gick ännu en gång igenom vad han gjort ,hur länge vi behövde vara sjukskriven som nu är 4 veckor för att komma ikapp med mitt nya liv med både mat,vitaminer (som är i massor eftersom vi inte få i oss alla genom maten) och träning eftersom detta är bara ett hjälpmedel.

Sedan bar det hemmåt äntligen,och jag ska säga er alla....Jag ångrar inte en sekund vad jag gjort,utan nu ska jag få tillbaka ett liv som förhoppningsvis inte ger mig dåliga sjukdomar pga min övervikt utan jag vill leva massor av år med min familj,barn,vänner och kaske kan denna sida hjälpa någon annan där ute i världen som står inför samma värld jag hade förut.

Glöm aldrig att varje individ är viktig och alla ska få känna sig viktiga och tillsammans är vi starka..kram på er

 

Linnéa

20 mars 2011 13:51

Svårt att se vad det står, svart på svart du vet

http://stacy.bloggplatsen.se

Helena Laaksonen

20 mars 2011 17:14

ÅÅÅ,nej..jag bytte bakrund och texten blev kvar..sorry,,ska byta,,tack för du påminde mig,kram

 

cassi

19 maj 2011 10:38

Hejsan!
Jag har också blivit med om en likadan operation även i Kristianstad :) Hur mycket har du gått ner nu och efter hur lång tid? :) Kram

http://www.cassandrasvardag.bloggplatsen.se

Helena Laaksonen

19 maj 2011 11:28

Hejsan,och roligt att du hittade till min sida. Jag opererade min 10 nov 2010,alltså 6 månader sedan och jag har tappat totalt 29 kg.
Hur har det gått för dig:)kram

 

Djurica Petrovic

3 mars 2013 07:56

Hej Helena!!
Mycket bra blogg. Har varit till stor hjälp.
Jag skall opereras imorgon i Kristianstad. :-)

Helena Laaksonen

4 mars 2013 20:03

Hejsan:)
NU är du opererad och jag hoppas det gått bra för dig:)
Jag är ju också opererad där och det var underbar personal.
tack för du gillar min blogg..kämpa i massor och jag hoppas verkligen du kommer få må spå bra som jag gjort/gör...klart jag dumpar men då får jag skylla mig själv..ätit fel:(
Kramixar

 

Evon Masic

1 april 2014 22:12

Jättefin sida du har ..Påbörjar mit om en vecka så är jätteintressant att läsa :)

Helena Laaksonen

7 april 2014 10:00

Hejsan och välkommen till min sida. Lycka till i din resa och kämpa allt du kan...heja heja kramiz

 

Lisa

24 december 2014 00:45

vad hade du för BMI när du fick en operationstid? :)

Helena Laaksonen

6 januari 2015 19:28

Hej :) Sorry att jag inte svarat dig. Min dator har pajat
Jag hade ett BMI på ca 43,9
jag är 164 cm och vägde 118 kg
Kramiz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sömnlös natt igen   Hur ska jag kunna sova på natten när jag typ ligger halva dagarna och små sover för jag orkar ingenting....förstår inte hur jag ska kolla till rätta med detta....sedan på natten är man rädd att lägga sig för då kommer alla tan...

Ont i kroppen och TRÖTT         Om gårdagen var lite bättre så var det verkligen tvärtom idag. Vaknade med ont i kroppen och sjukligt trött. Tog mitt piller och körde Alwin till skolan och sedan har jag nästan legat hela dagen i säng elle...

Världens bästa kollegor och barn på min förskola   Tappade lite blod på morgonen och sedan hem och sov en sväng, är ju sjukt trött hela tiden. Körde till chefen och lämnade intyg och det kändes jätte bra. Jag får mycket stöd och känner omsorg och...

Till VC och lämna intyg till chefen                                                                                                        Lånad bild från google   Tanken var att jag skulle åka till London på BETT mässan den 23 de jan. Jätt...

Jag måste reda ut mig själv och gå vidare   I hela mitt liv har jag stressat och haft massor i mitt huvud, liksom varit min vardag och jag har alltid gillat att ha sjukt mycket saker omkring mig. Varför då? Kanske för då behöver man inte stan...